torsdag 22 oktober 2009

Torsdagsreflektion v 43



Vädret som varit de senaste dagarna passar mig rätt bra. Just nu är hela mitt liv ganska dimmigt, lite trevande och det finns en stilla undran åt vilket håll allt är på väg. Huvudet känns som det är fullt med vitt ludd och hjärnan är bortkopplad. Allt känns så overkligt och det är ganska skönt att gå in dimman. Kanske jag aldrig kommer ut igen.

Här kan de se fler torsdagsreflektioner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas din dimma lättar så småningom.

Pialotta sa...

Ja du här är det oxså dimma hos mig och vi hoppas den lättar snart.. fin bild du visar:-)

sinneskatten sa...

Ibland behöver man dimman men den lättar säkert snart.

Emma sa...

Dyster men fin dimbild. Hoppas du också kommer ut ur den snart.