onsdag 29 april 2009

Små barn - små problem


Jag måste ha läst Barnaboken, som är skriven av Anna Wahlgren, i mitten på 1980-talet, efter att vi fått vårt första barn. Bara för att jag har läst boken har jag inte praktiserat hennes råd. Att låta ett barn ligga och skrika sig till sömns och bara gå in ibland och lugna barnet skulle jag aldrig klarat av. Anna Wahlgren har själv fått nio barn, och hur hon har löst olika problem beskriver hon i boken. Hennes metoder kan verka lite i bryskaste laget, men jag tycker att om det har fungerat för henne och hennes barn så må det väl vara hänt. Bara för att hon skrivit en bok om barn behöver ju inte alla göra som det står i boken. Var och en känner väl sitt barn bäst och det finns nog lika många lösningar på t ex sömnproblem som det finns föräldrar och barn. Alla barn har olika behov och man får nog helt enkelt pröva sig fram.

Många föräldrar har tyckt att Anna Wahlgrens metoder är kränkande för barnet och barnläkare avråder från att följa hennes råd. Jag tror att har man bara lite sunt förnuft så löser sig de flesta problem med de små liven. Jag tycker att dagens föräldrar verkar så väldigt osäkra och bortkomna hur de ska göra. Förr kunde alltid mormor eller farmor komma med goda råd, men numera verkar barnafödande och barnuppfostran blivit något som alla vill klara ensamma, utan att någon utomstående lägger sig i. Det är jobbigt med barn, det är jobbigt att de inte alltid gör som vi vill att de ska göra, att de inte somnar på kvällarna, eller vaknar mitt i nätterna. Men det är ett övergående problem. Tids nog är barnen större och då får man andra problem att ta itu med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

Cicki sa...

Sunt förnuft kommer man långt med när det gäller barnuppfostran. Är inte heller någon älskare av Anna Wahlgrens metoder. Barnaboken ställde bara till en massa förvirring hos oss som fostrade barn på den tiden.

Anonym sa...

Jag läste Barnaboken när den kom ut. Hennes råd om sömn och ammning tyckte jag inte om, men kan förstå att hon behövde en viss hårdhet för att få det att fungera. De andra rådenhon gav tycker jag däremot var riktigt bra! Tex skratta med varje barn, varje dag. Barn behöver känna att de behövs och är del i en flock. Man kan vara en bra förälder utan att vara lycklig! Det var trösterikt i de tider när autism och kolik troddes bero på bristande mor - barnrelation. Hon hade en avslappnad attityd till föräldraskap som jag tycker är befriande.