En blogg om nöje och missnöje, stort och smått, svart och vitt, rosenskimrande och grådaskig vardag...
tisdag 29 april 2008
Nu har det väl ändå gått för långt
Jag begriper mig inte på människor ibland. Varför ska man sända Englas begravning i tv? Hedra flickans minne på nåt annat sätt, men gör inte ett jippo av begravningen. Snälla nån, nån måtta får det väl ändå vara. Det blir bara för mycket...
Jag känner likadant.. Kanske familjen är så mycket i chock fortfarande att de har svårt att sätta gränser mot media? Mamman har ju deltagit en del i tidningar i ett läge när de borde ha lämnat henne ifred. Eller kanske de liksom känner sig "tvungna" att dela med sig när hela sverige engagerade sig?
Jag skriver om allt, inget är för litet eller för stort. Dessutom har jag börjat mobilblogga, så ibland blir det lite kortare inlägg.
Jag älskar också att fotografera och vill gärna visa en del av mina bilder. Jag tittar ofta på omvärlden ur ett konstnärligt perspektiv och eftersom jag inte kan måla så får kameran bli mitt redskap.
1 kommentar:
Jag känner likadant.. Kanske familjen är så mycket i chock fortfarande att de har svårt att sätta gränser mot media? Mamman har ju deltagit en del i tidningar i ett läge när de borde ha lämnat henne ifred.
Eller kanske de liksom känner sig "tvungna" att dela med sig när hela sverige engagerade sig?
Helt klart över gränsen känns det iaf..
Skicka en kommentar